Det handlar inte om skadorna

SVT Nyheter la upp en artikel (triggervarning för skador vid vaginal födsel) som handlade om hur varannan vaginal födsel leder till skador. Detta är ingen överraskning för de flesta upplysta människor i dagens samhälle. Det finns en anledning till att det gör fruktansvärt ont för de allra flesta att föda barn. Kroppen går igenom en enorm process och processen i sig är inte slut bara för att barnet är ute. Då börjar återhämtningen och även problemen.
Många människor, av alla kön, har under århundraden höjt upp barnfödsel till något magiskt och heligt. Någonting som ska definiera mig som kvinna, jag är vacker och kraftfull för att jag kan föda barn. Vad som skulle hända om jag väljer att inte föda barn eller inte kan föda barn är det ingen som riktigt vill tala om. Barn är bara någonting du ska ha, du växer upp, skaffar dig en man (eller en partner av valfritt kön i dagens samhälle) och sedan gör du allt i din makt för att skaffa barn. När det är dags så börjar de smyga fram, äckliga små människor av alla de slag.

"Är det inte dags snart?"
"Är det inte dags för er att skaffa en liten eller två?"
"Så när kommer barnbarnen?"
"Höhö, skjuter han lösa skott eller?"
"Tänk på din biologiska klocka, du kommer inte att kunna skaffa barn för alltid!"
"Vänta du bara, snart kommer din livmoder att längta efter barn."
"Du är så ung, men snart kommer du på andra tankar."

När du har blivit gravid så är det dags. För många är graviditeten en pest. De mår dåligt, får sjukskriva sig, kan knappt gå, stå eller utföra sina behov själva. Får höra att "graviditet är minsann ingen sjukdom, det är ju natuuuuurligt" när de spyr upp allt de får i sig. Detta naturliga tillstånd inkluderar dock inte att du får äta vad du vill, så natuuuuurlig är inte graviditeten.
Människor runt omkring dig börjar ta på din mage och fråga dig om dina toalettvanor som om du vore google.
Tillslut är det dags att föda, om du vill ha kejsarsnitt kallas du för fobiker som om din rädsla vore något fullständigt orimligt - du måste ju tänka på barnet. Människor säger åt dig att det bara är att bita ihop, du ska helst föda utan någon som helst smärtlindring, vara hemma på ett par timmar och sedan sätta igång att städa upp efter dig själv.

Efter födseln ska du vara lycklig, du har ju fött ett barn. Du har genomfört mirakel. Att du kommer ha smärta vid sex för all framtid, inte kunna kontrollera din avföring, ärrbildningar i underlivet på grund av 1-150 stygn som sitter där ska på något sätt överskuggas på grund av att du har ett barn.
När du kommer till en läkare blir du kallas sjåpig för att du vill att de ska fixa det, många på sjukhuset vill inte gnälla och skriver att förlossningen gick bra oavsett hur mycket du sprack.

Samhället har gjort det tabubelagt att prata om problem med underliv och avföring. Sedan sa de att ett förhållande inte kan fungera utan ett fungerande sexliv. Efter det neutraliserade de och vägrade åtgärda en process med en 50% chans att skada det de har tabubelagt och sedan krävt ska fungera felfritt. Tillslut skambelägger de kvinnan som vill ha hjälp att reparera det som anses vara en nyckel i hennes förhållande, hon borde bara vara glad över att hon har ett barn. När hon sedan inte klarar av att ha sex eller att hålla tätt lägger hon skulden på sig själv, hon är äcklig och otillräcklig.

Det, mina människor, är så en lägger en grundsten i patriarkatet.

Jag vet naturligtvis att det finns människor som har haft en helt underbar förlossning. Det sa bara plopp osv. Men det är aldrig ett argument för att någon annan är rädd inför eller har haft en dålig förlossning. Det är inte heller skrämselpropaganda att prata om förlossningsskador, det händer hela tiden. Precis på samma sätt är det inte fobi när en person inte vill ha barn eller vill ha kejsarsnitt. Att säga det är att förminska en människas känslor och intelligens.